hon drog prövande pekfingret längs hans panna men det var inte han längre, det var en staty han var av sten? som om allt hon rörde blev till sten eller genomskinligt glas. eller blod. varför inte blod. livet går vidare osv men inuti var som glassplitter, hon tänkte akta dig för mig kom inte nära jag är vass hon tänkte ingen vill komma nära ändå.
livet går vidare osv.

but i know it's too late, and i should have given you a reason to stay.

bra som allt vi behöver

visst vi känner smärtan vem känner inte
smärtan hur den drar hur den liksom
sliter en åt olika håll
inuti

men vi väljer att ignorera vi väljer:
titta åt ett annat håll nu titta bort
titta upp är det regnmoln där borta vid horisonten?
för det blir ändå aldrig bättre inte sämre:
det blir ändå aldrig bra.