svenskauppsats om vilhelm moberg (1898-1973)
©opyright by meeeeeee! (:


Vilhelm Moberg –
Inte som alla andra


Vilhelm Moberg föddes år 1898. Han växte upp i ett fattigt soldattorp i Algutsboda i södra Småland i början av 1900-talet. Han hade sex syskon men tyvärr dog tre av dem innan de blivit vuxna. Vilhelm var barn i en tid då alla pojkar ville bli stora starka män och överta pappas gård. Han som älskade att skriva och läsa och hyste författardrömmar kände sig lite utanför.

Vilhelm gick bara i skolan fyra månader om året, resten av tiden fick han vara hemma och hjälpa till. Han var inte så mycket för kroppsarbete och saknade skolan under större delen av året. Men genom att engagera sig i folkrörelser fick han tillträda till olika bibliotek. Vid ett tillfälle kunde han låna hela Folkbildningsförbundets vandringsbibliotek genom att på låntagarlistan skriva upp namn hämtade från gravstenar!
Han ville flytta till Amerika som många av hans släktingar, men hans föräldrar lovade att han skulle få gå på folkhögskolan om han lät bli.

Efter folkhögskolan ville han ta studenten. Han sparade länge och år 1917 började han vid Katrineholms praktiska läroverk. Han ville få toppbetyg och pluggade bra, men under andra året fick han spanska sjukan och blev sängliggande i ett halvår.
Till sina föräldrars besvikelse hoppade han av skolan och försökte istället försörja sig på sitt skrivande genom att skicka in sina texter till olika tidningar. Många blev refuserade och han tjänade inte så mycket, utan bestämde sig för att bli journalist istället.

År 1919 började han som volontär på Vadstena Läns Tidning och publicerade några av sina egna berättelser. När han inte längre hade råd att jobba gratis började han på Arvika Nyheter, men kom att återvända till Vadstena – inte längre som volontär emellertid, utan på chefredaktörposten!
Tyvärr hade han och ägaren meningsskiljaktigheter, för ägaren tyckte att han skrev allt för kritiskt om uppsatta personer. Vilhelm Moberg sa upp sig.

När han var 23 år fullgjorde han sin värnplikt i Växjö. Året därpå blev han lokalredaktör för Nya Växjöbladet i Alvesta. Han träffade Margareta Törnqvist och de gifte sig i Vadstena klosterkyrka i september 1923.
Tillsammans fick de en fem barn, varav fyra var döttrar. En av de sistnämnda hette Eva Moberg och skulle komma att följa i faderns fotspår genom att också hon bli författare och journalist.

Vilhelm Moberg skrev realistiska böcker, ofta grundade på sina egna och släktingars erfarenheter, men mycket var även grundat på historiskt material. En del av hans böcker kan kanske tolkas som självbiografiska men skillnaderna är ofta minst lika många som likheterna.

Han jobbade som journalist fram till 1926 då han började ägna sig åt sitt författande på heltid.
Under loppet av 40 år (1927-1967) skrev han ett tjugotal romaner och blev en mycket folkkär författare. Höjdpunkten i hans författarskap blev Utvandrarserien, en svit om fyra böcker som heter ”Utvandrarna”, ”Invandrarna”, ”Nybyggarna” och ”Sista brevet till Sverige”. De handlar om några människor från Småland som emigrerar till Nordamerika under mitten av 1800-talet. Jag har läst den första boken i serien, ”Utvandrarna”.
Den var faktiskt helt okej, bättre än jag trott, i alla fall när man vant sig vid det gamla språket och småländskan i dialogerna.
”Utvandrarna” ingår i en svit om fyra böcker. De andra tre heter ”Invandrarna”, ”Nybyggarna” och ”Sista brevet till Sverige”.
När han skrev böckerna använde sig Moberg av kunskaper hämtade från historiska källor. På sistone har det dock hävdats att Utvandrar-serien är rent plagiat, då en dagbok har hittats som har misstänkt många likheter med Mobergs böcker…

Han debatterade mycket i olika tidningar och var en uttalad nazi-motståndare. Han låg även på och kritiserade olika svenska myndigheter, regeringen och kungahuset samt den Svenska akademien.
Han skrev även många pjäser som han gärna själv tog en biroll i ibland. Först sattes de upp av vandrande teatersällskap men senare av teatrarna i Stockholm, Göteborg och Växjö.

De sista åren av sitt liv hade han svårt för att skriva. Detta förmodas ha förorsakat den depression som ledde till hans död.
”Klockan är tjugo över sju. Jag går ut att söka i sjön, sömnen utan slut” stod det på lappen han lämnat på köksbordet. Han hittades drunknad.