så till slut ensam
stenarna i halsen
kväver

skuld.

varför gjorde jag inte nåt varför stod jag
bara där
det var ju aldrig allvar. var det?

stenarna blir vassare nu
växer
släpper inte in nåt syre
jag förtjänar inget

skuld.
hur kunde ingenting
bara tystnad bara blickar bara sånt vi sa
när ingen hörde

ingenting blev ingenting
bara blod