Känner du någon som har levt på utsidan i hela sitt liv?

För vi har alla våra egna rädslor
om vi kryper tillräckligt långt in så hittar vi alla det lilla mörka, kalla. som ingen kan se igenom eller våga ta på.
vi har alla våra minnen som får oss att darra och knipa ihop ögonen när vi är ensamma
det kommer bara när man är ensam
och vi har nog alla upptäckt att det är lättast att leva på utsidan, för på ytan finns ingenting konstigt när vi lever på utsidan slipper vi bli rädda för oss själva
när man är ensam kommer ensamheten. den kan också komma när man är med många andra, de som vi kallar vänner men som inte ser eller hör eller känner
de som inte bryr sig, de som lever på utsidan precis som du
försöker göra ibland
men det är svårt att inte krypa inåt, för vi tycker nog alla att det är lättare att leva bakom fasaden, eller att vara fasaden och inte ha något att dölja bakom.
det har nog vi alla upptäckt.

och ibland ser du på andra och du undrar vad de döljer, döljer de något över huvud taget eller är de bara ett skal en fasad utan något under? du som trodde att man alltid kunde gå djupare.
det kan man kanske, vi känner nog alla några som har erkänt att de bara låtsas, men det är ju mycket lättare så eller hur?
någonstans inne i skrattet hör man att något är fel
om man kryper in i skrattet hör man att det klingar falskt. eller gör det? kanske inte, kanske är det bara fyllt av lycka över att slippa ensamheten, över att slippa känna och bara kunna leva på utsidan.
kanske inte lycka, kanske lättnad.
att låtsas och leva utanpå är så mycket lättare än att krypa inåt och se sig själv, se sina rädslor och svagheter. vi har nog alla försökt någon gång. men det kan också vara svårt att låtsas.
det har nog vi alla upptäckt.

Se mig inte

Ett ont skratt kom aldrig över dina läppar –
du bara log glatt, och ditt leende skar i mig som en motorsåg.

på avstånd

Det var aldrig menat att bli så
det var aldrig menat att bli
över huvud taget
varför blev det och varför går det inte att ta bort?

rör mig inte.

någonstans i allt det mörka såg jag ett ljus

Bortom paranteser

och jag hatar att jag älskar dig så mycket hatar att jag bryr mig
för
mycket
hatar att jag berörs

vill så gärna kunna tänka att
jag bryr mig inte
vill att det ska kunna vara sant

jag bryr mig inte
bryr mig
inte
bryr mig
så mycket
älskar, bryr mig och det
känns

känns för mycket

hatar att du inte ser
vill inte att du ska se vad som är dolt bakom parenteser
(skulle du tycka om mig om du såg mig som jag är,
bakom parenteser?)
inom och bortom parentes

vem är du
i skydd av parenteser?

På väg hem

Det finns ingenting efter
detta, det enda vi har
den ljumma sommarnatten

en efter en

Långsamt försvinner de
en
efter en
rinner bort
avdunstar med ett pys i luften

Människan är alltid ensam,
viskar de,
även om ni är två
även om ni klamrar er fast vid varandra
även om det känns varmt så väntar kylan bakom hörnet, inuti och runt omkring
även om ni viskar tröstande ord till varandra
så återvänder alltid tystnaden

tystnaden och ensamheten återvänder medan vi tynar bort
en
efter
en