JAG BRYR MIG


"tolka, man kan inte tolka fel.
man tolkar bara fel", sa hon sedan, "hela tiden."


jag tolkade det som att man inte ska tolka
nej tolka inte mig, snälla
låt mig berätta:


jag vill så gärna säga att förklara att jag är inte vad jag gör, jag är vad jag tänker nej för jag tänker så konstiga saker ibland
precis som när man pratar, man
menar inte allt man säger

man tänker rätt men säger fel
hela tiden

och jag tänker att
kanske jag borde sluta bry mig, ja
jag slutar bry mig
här och nu

(jag bryr mig)

men snälla, tolka inte mig
det blir så fel då, snälla, tro inte saker om mig
tro inte
att jag inte bryr mig
tro inte
på allt jag säger
tolka inte
allt jag säger tro mig inte när jag säger att jag
inte
bryr mig


för det är ju så mycket lättare att säga så, fuck the world
och jag skiter i dig, jag skiter i allt, jag bryr mig inte.
(eller vågar inte.)

mitt i något nytt

slut är slut
och även om något kan verka ofärdigt
obearbetat
så är det avslutat
borta för att bara återkomma som tankar och minnen
som lika gärna hade kunnat vara någon annans

avslutade. punkt.

jag är nu ett ord
i ett annat kapitel
mitt i en ny mening

en annan historia

barndomsvärld

och det är precis så som alla säger:
varje bok är en värld -
så mycket mer än så
en värld som man kan dyka in i och försvinna ur. när man vill.
utan bäst före-datum.

en del böcker kommer alltid att betyda barndom

en bok: minnen, lukter, ljud, känslor. smärta eller glädje.

och varje gång jag vill återvända
till den plats som var min barndom
så finns den där
min egen värld

oj, vad det regnar ute nu. men jag börjar vänja mig, haha. så är det att bo i "lilla london". jag tänkte gå ut och köpa en falafel när det slutar regna, fast det verkar inte som att det kommer att sluta över huvud taget. resten av familjen ska äta pizza men jag är inte sugen. regnregnregn.

eddings, rice, pullman - bästa. <3

kvävas.

(Den härligaste stunden
på dagen
är när hon vaknar på morgonen
och för en kort sekund inte minns vem hon är)

alternativt slut


Jag lever för bekräftelse
för ensamhet
för glädje och tårar
för sorg och vilda skratt

viljan att komma bort
vad ligger bortom det sista huset
tomhet? eller något mer
vad finns det bortom nästa kulle?

ögonblicksbild

jag läser böcker som jag inte förstår
jag skriver dikter som jag inte förstår jag tänker tankar som jag
inte förstår

det första intrycket består

jag är jag som jag inte förstår

k.


kom hem syster jag saknar dig så.

sensommarnatt


mörkt under täcket

utanför är bara natt

en stjärna ser allt.

vi är alla levande begravna

och så sitter man där ensam till slut gråtfärdig utan att riktigt veta varför allting går sönder eller försvinner så fort man tittar åt ett annat håll är någon annan död begraven under jorden ligger någon tjuter bultar på kistan men ingen hör någonting annat än sina egna skrik
sin egen smärta. sina egna tårar.

pang bom slut

att det ska vara så svårt att
släppa taget, se det flyga
glömma eller minnas och bevara

så svårt att
låta bli att gräma sig för att man lät det försvinna –

se det växa
klara sig
(utan mig.)