nu för tiden

det är som om luften alltid
fryser när jag är med dig
orden bara hänger där i luften och
kommer liksom aldrig fram

du ser alltid lika likgiltig ut
men du vet ju lika väl som jag att
det var inte så här förut
innan var solen stor och rund och varm och gul
den värmde våra bara ryggar
nu är den som en ful isklump på himlen som lyser med ett skarpt vitt ljus –
nu är bara rök ur våra munnar.

och det känns som att
jag har försökt länge nog nu men orden liksom fryser innan de når fram
du ser bara så äckligt likgiltig ut men bry dig inte då.
solen är kall och huden på min arm knottrar sig
när som helst –
jag fryser alltid så
när jag är med dig.