i skydd av mörker


det gör så ont
på natten, när man förtvivlat önskar att någon skulle se
de osynliga tårarna
det gör så ont att veta att idyllen spricker när himlen är svart
att allas idyller spricker
att alla andra är för upptagna av sina egna spruckna idyller sina egna tysta tårar
de som gråts i skydd av mörker

de som gråter i skydd av mörker är ensamma
alla de som döljer vad de så gärna skulle vilja släppa ut
mörkret
inombords

men de vet att alla andra är upptagna
av egna mörker
jag vet att de inte orkar ett till:
mitt mörker
tillsammans kväver vi det lilla ljus som finns


det gör ont att känna
att ingen nånsin kommer vilja ha en
ännu ondare gör det
när man vet att det är sant