under vattnet, se, över ytan, andas

jag kom aldrig längre än så
kom inte till paris eller san francisco eller världens ände
men det var jag som kom tillbaka
du som blev kvar, bland glasbitar och gamla tepåsar
du upphörde att vara
nu existerar du bara i bortglömda minnen
det är jag som är och du som var

jag tänker ibland på dig
på nätterna, de molniga nätterna när inga stjärnor lyser
jag tänker på dig ibland
när jag badar, när vattnet är lite för kallt och inte så klart
när jag öppnar ögonen under ytan, ser suddigt
men när jag dyker upp i en kaskad av små droppar då tänker jag bara luft tänker syre tänker
andas

det är jag som andas nu
för det är jag som är och du som var
det är jag som är
det är jag
som andas
nu