Spegelbild


På vägen hem gick vi vilse mellan bergen
de kallaste bäckarna
de krokigaste träden
de hårdaste stenarna
det mörkaste mörka

Vi såg ingenting; vi fick
famla oss fram
osäkra
mellan bergen där inget ljus finns
ensamma


När vi kom ut
sken solen starkt och ljuset förblindade våra ögon
värmen klöste vår hud

vi fick söka skydd i skuggorna
i kylan, i mörkret

och vi har fortfarande inga andra än oss själva